Högläsningsskatter

Ibland har jag sagostunder för förskolegrupper (oftast för ålder 3-5) på jobbet och jag tänkte här sammanställa de titlar jag upplever har funkat bäst.

Ska vi va? – Pija Lindenbaum

Erkänner villigt att mitt hjärta klappar extra för den här boken, som jag valde att skriva om i min c-uppsats utifrån tesen att huvudpersonen representerar ett introvert barn. Känner så starkt för Flisan som bara ville vara inne och klippa med sin nya sax medan den något burdusare Berit ständigt söker kontakt, som så småningom tas emot. Pija Lindenbaum har en så bra känsla för barns språk och hennes böcker är en fröjd att högläsa. Given diskussionsfråga efteråt: måste man alltid vilja leka med någon?

 

Pudlar och pommes – Pija Lindenbaum

Mer Pija, det kan inte hjälpas. I hennes händer blir flyktingfrågan mer relaterbar för små barn, när hundarna vars potatis tagit slut flyr i en gummibåt. Kolla noga på bilderna!

Vi letar skatt – Jesper Lundqvist & Marcus Gunnar Pettersson

Jag snor min egen text från jobbets blogg rakt av

Utanför dörren sitter en tant
med filtar och foton och ber om en slant.

Vi är här för att handla. Vi ska fredagsmysa.
Tanten har vantar. Hon ser ut att frysa.

Den här boken handlar om vad som hände – eller borde ha hänt – efter att ett barn som följt med sin mamma till affären börjat prata med tanten som satt utanför på marken. Barnet vill ge tanten pengar, men hens mamma tycker det räcker med att hon betalar skatt. Då börjat barnet fundera på vad det är för skatt som tanten inte fått ta del av – är den av guld, finns den i en kista? – och hur man ska kunna hjälpa tanten och andra ensamma personer.

Vi letar skatt är årets bästa bilderbok, det törs jag svära på trots att det bara är februari. Jesper Lundqvists rim känns aldrig krystade och Marcus Gunnar Petterssons illustrationer ger nya perspektiv. Trots det allvarliga ämnet känns berättelsen aldrig sentimental tack vare att det nyfikna, kreativa och naiva barnperspektivet är genomgående. En fantastiskt fin bok.

Tillägg: jag försöker alltid prata med barnen kring boken vi läst och sällan blir det så fina samtal som kring denna. Jag brukar inleda med frågan ”hur ni sett någon sitta utanför en butik någon gång?” och sedan går resten av samtalet av bara farten. Denna bok brukar förskolepersonalen också vilja låna med sig tillbaka.

Åh nej Bruno! – Chris Haughton

Chris Haughtons böcker passar extra bra för dig som liksom undertecknad gillar att göra roliga röster.  Åh nej Bruno! är min favorit av hans böcker, kanske för att jag vuxit upp med hundar som lyckades se lika skyldigt oskyldiga ut som Bruno när de gjort något förbjudet. Mycket igenkänning även i Brunos starka ånger och vilja att göra rätt. Väldigt charmig både i text och bild. Möjligen lite problematisk om man skulle ha ett färgblint barn bland lyssnarna då de starka färgerna inte alltid kontrasterar så bra.

Rosor i rabatten, var nånstans är katten – Karin Carlsson & Lars Emanuelsson

Okej, detta är kanske inget litterärt mästerverk. Enkla rim om djuren på lantgården tillsammans med bilder där barnen gillar att leta efter nästa djur, som alltid är lite dolt. Men jag gillar att använda den här för lite yngre barn eftersom man kan introducera TAKK (Tecken som stöd) på djurtemat. Jag går igenom alla djurtecken som förekommer i boken innan jag börjar läsa, och sedan får barnen hjälpa mig göra tecken på rätt ställe.

Här kan man hitta många djurtecken. Boken hittas främst på bibliotek.

 

Varför finns jag? – Karin Salmson & Lina Sandquist

Jag försöker välja normkreativa böcker som jag gissar att barnen inte läst hundra gånger på förskolan. Gärna böcker om familjebildning – tänk vad många barn som fått lära sig att bäbisar blir till när mamma och pappa kramas. (Jag har en vän som på grund av detta var rädd för att kramas som barn.) Varför finns jag? berättar med enkla meningar om hur en stjärnfamilj kan skapas. Hög fnissgaranti!

Björnarnas dagis – Katarina Strömgård

När alla barnen gått hem från dagis kommer björnarna dit. De klättrar i träd, äter blåbär och myror. Man får följa med en natt via ögonen på ett barn vars kön inte definieras. Det är något mystiskt, men aldrig otryggt, hos de lilamurriga bilderna. (Liten varning: det är inte populärt att försöka mildra förekomsten av ordet dagis inför pedagogerna genom att säga till barnen att dagis är vad man förr brukade kalla förskolan. Risk för småsura kommentarer om att det är helt olika saker.)