Om lipsillen
Jag är en ironisk och analytisk pessimist, född tidigt 80-tal, boende i Mälardalsstad. Gift med S, gymnasielärare och rollspelare. Tillsammans praktiserar vi feministiskt föräldraskap på E, född 2004, och C, född 2010. Kallar mig socialist och är aktiv inom V. Jobbar i ungdomsorganisation. Tycker mycket om bibliotek, men inte alls om sport.Twitter
Follow @lipsillLäser nu
Senaste kommentarer
- Mimmi om Om tassmetoden
- Sara om Om tassmetoden
- Mimmi om Om tassmetoden
- Rickard om Om tassmetoden
- caya om Pssst
Arkiv
Kategorier
Plötsligt händer det
Posted in Livet
Leave a comment
Stänkare
Den här grejen med att det var en (1) dags lagom värme och nu är det äckelpäckelvarmt? Taskigt. Speciellt eftersom jag jobbade hela den dagen det var lagom värme, aka koft-värme. Jag gillar inte att vara bararmad. Men jag gillar månaden maj och den är nu nästan slut utan att jag fattar vad som hände. Jag har antingen vabbat eller varit sjuk själv i princip hela maj. Just nu mår jag som allra sämst. Ökenmun varje natt och blodiga slemhinnor i näsan. C däremot är bättre och hostar mindre nu, men måste tvingas i Kåvepenin tre gånger om dagen. Känner mig inte som snällaste mamman i världen när han gråter och grimaserar av den vita sörjan. Ska det vara så svårt att fixa alla barnmediciner i suppform?
Instagram är väldigt kul. Det här är den i särklass bästa bilden jag lagt upp hittills, föreställande C som gör sin grannen i Beck-imitation.
Posted in Livet
Leave a comment
Hinna med
Jag råkade nämna för min mest inbitna löparvän A att jag tänkte börja springa. Hon vill förstås peppa och har därför kommit med frågor och tips, inte alls på ett påfrestande sätt utan väldigt hjälpsamt, men det känns ändå jobbigt eftersom jag inte kommit längre än jag köpt skor. ”Queen of excuses” svarade jag töntigt när hon föreslog olika sätt att hinna med träning flera gånger i veckan och jag sa emot dem alla. Eftersom min övervikt är uppenbar och jag en gång i tiden blev mobbad för den får jag ibland för mig att folk tänker att jag borde prioritera träning framför allt annat. Jag tror inte på allvar att mina vänner går runt med de tankarna, men det är en skamkänsla som är svår att komma ifrån.
Prioritering. Funderar väldigt mycket på vad det innebär, vad det bör innebära. Sedan jag började jobba heltid har det blivit extra tydligt hur mycket jag måste hushålla med min tid. Morgnarna är alltid en trött kamp om tiden, så att gå upp en timme tidigare för att springa (som A föreslog) är helt uteslutet. Däremot cyklar jag ju till och från jobbet nu när asfalten är bar, det blir åtminstone en halvtimmes vardagsträning. Men däremellan är det nio timmars stillasittande.
När jag kommer hem vid halv sex är det tre timmars intensiv intervallträning av en annan art som gäller; disklyftning, tvättmaskinsbrottning, pappersinsamlingsutbärning, och förstås lek med barn. Det sista finns det minst ork till sorgligt nog. E sköter sig helst själv men C skulle säkert uppskatta en timme ute i lekparken. Att hålla koll på att han inte kastar sig utför ett stup är svårt att kombinera med nyttoarbete, därför försöker jag roa honom inomhus samtidigt som jag betar av alla måsten.
(Vad S gör under tiden? Lagar mat. Det är min hatsyssla så jag tar gärna tvätt och disk för att slippa stå framför spisen.)
När C somnat är E vaken ytterligare en timme. Vi brukar turas om att spela spel med henne eller dylikt, och vi läser högt för henne medan hon äter kvällsmat. Runt 21 somnar hon, själv lägger jag mig vid midnatt. Alltså har jag tre timmar egentid per vardag – fast inte riktigt eftersom jag har kvällsmöte minst en gång i veckan, och så lägger jag en stund varje kväll på jobbmail och jobb-Facebook… okej, två timmar fritid i snitt per dag. De skulle jag vilja lägga på följande:
- Läsa böcker/tidningar/bloggar
- Sociala medier
- Umgås med kompisar Lovisa
- Umgås med min man
- Lyssna på poddradio
- Se favoritserierna (2 stycken i nuläget)
Men sedan finns det annat som ska hinnas med under de två timmarna, sådant man bör göra för att vara en fräsch, nyttig och ansvarsfull människa:
- Återvinna
- Träna
- Städa skrivbordet
- Fylla i blanketter av olika slag
- Duscha
- Fila naglarna
och så vidare.
Och så bör man visst äta då och då, annars dör man.
Jag får inte ihop det, får ni?
Posted in Hälsa, Livet
15 Comments
Ja, nä. Det var väl inte mer.
Två månader sedan jag började heltidsjobba. Hur har det gått att lämna över projektledarrollen? Jag tycker vi sköter oss rätt bra, både jag och S. Ibland klantar han till det, och ibland klantar jag till det genom att bara inte kunna låta bli att packa E:s gympapåse. Ibland känner jag alldeles för stort ansvar, som idag när S hade tagit fel på tiden som E skulle vara på ridskolan och jag spontant kände för att omedelbart ringa ridläraren T och be om ursäkt. Men jag gjorde det inte, och det är väl det viktiga.
Gillar fortfarande mitt jobb. På sistone extra mycket för att jag kan flexa lite som jag vill. Det gjorde VAB-veckorna mycket lättare att hantera. Jag var hemma på förmiddagarna, jobbade eftermiddag och kväll. Jag flexar faktiskt varje dag även i vanliga fall. Eftersom jag är halvdöd klockan åtta på morgonen brukar jag börja någon timme senare och istället jobba en timme på kvällen. Det är ändå framför allt då det går att få tag på kidsen. Jag vet, hur töntigt är det inte att jag kallar dem kids? Men jag har inte kommit på något bättre, de är ju en slags kollegor men ändå inte.
Värdelöst för övrigt att vi var hemma hela två veckor med C och först nu, när han är tillbaka på dagis, har jag fått hans förkylning.
Ja, nä. Jag är rätt dålig på det här med att blogga. Men jag är hyfsad på Instagram nu när det finns till Android, så kolla upp lipsillen om ni känner ett trängande behov att se vad jag gör om dagarna.
Posted in Genus & feminism, Livet
5 Comments
Favoritspam
Med jämna mellanrum sköljer en spamvåg över mina (inaktiva) bloggar. Det tickar in ett antal mail om dagen med kommentarer som inväntar granskning. De är mycket mer underhållande nu än förr, består inte alls enbart av sexlänkar utan av små historier. Här är några favoriter:
Daji:
Ja herregud det har jag. En riiktg fjortis och jag ske4ms f6ver hur jag se5g ut. Men sne4lla du Ja alla har ge5tt igenom det. Men jag ff6rsf6kte aldrig vara ne5gon jag inte e4r. Du verkade inte ff6rste5 vad jag menade med inle4gget. Jag har lagt ner 2000 pe5 trf6jorna och nu finns dom ff6r mindre en halva priset. Klart jag blir sur.
Luis:
Jag bakade peprapkakor ige5r de vart goda, e4ven om det var lite varmt ff6r bak Jag fick modifiera lite, men det gick bra e4nde5. Du fe5r gf6ra sme5 kne4ckar, ha i lite bakpulver i smeten se5 blir de mer porf6sa och sme4lter i munnen. Eller ischoklad, om du gillar det. Jag ska testa att gf6ra marsipan sje4lv i e5r, den e4r se5 ff6rbenat dyr att kf6pa he4r, men re4tt billig att gf6ra sje4lv. Annars kan du ju gf6ra chokladtryffel, det e4r gott. Googla Catta, googla
Ramon:
SV: JA jag tror det! Alltse5, idag var det en skata igen som hoppade runt har utanff6r. Och den tog en ljakstuse i ne4bben och sprang runt med den. Knasboll!Vilket je4kla sortiment du har i frysen du!
Lesly:
Jag ska pe5 Foo Fighters den fje4rde feurbari! Jag ska pe5 Foo Fighters den fje4rde feurbari! Jag ska pe5 Foo Fighters den fje4rde feurbari! Jag ska pe5 Foo Fighters den fje4rde feurbari! Jag ska pe5 Foo Fighters den fje4rde feurbari! Jag ska pe5 Foo Fighters den fje4rde feurbari! Jag ska pe5 Foo Fighters den fje4rde feurbari! ;)
Posted in Media & populärkultur
2 Comments
En äkta berusning
Deltog i min första stora UNF-grej i helgen: distriktsstyrelsesamling på ursköna Tollare folkhögskola. Vansinnigt intensivt schema, men så himla roligt nästan hela tiden. Mina kollegor är ett fint gäng och jag blir varm i kroppen av alla engagerade ungdomar. Det bästa av allt: hela helgen var jag ständigt omgiven av spontana, varma och galna människor, och hela helgen var varenda en av dem spiknykter. Jag behövde inte oroa mig en sekund för att någon skulle bli sådär jobbigt, bröligt full. Har alltid tyckt att det är obehagligt med märkbart onyktra människor, och för mig blir det märkbart tidigt. Är väldigt känslig för hur folk beter sig och det går inte att lura mig. ”Näe, jag är inte påverkad än” – sämsta lögnen.
Demokrati däremot är en berusning som passar mig (apropå förra inlägget) så det känns som att jag hamnat rätt.
Ropen skalla
Jag tvekade faktiskt lite inför att demonstrera igår. Fastän min lön inte alls är något utöver det vanliga känner jag mig numera så rik, så prioriterad, att jag oroade mig för att uppfattas som en bluff. ”Där går hon med sitt tjänstemannajobb och skriker slagord.” Det är fånigt egentligen, jag har aldrig känt av sådana vibbar på riktigt. Det är gott om akademiker med i mitt parti. Men det finns också lagerarbetare och rörmokare. Vi strävar mot samma sak, oavsett våra bakgrunder. Den känslan av gemenskap infinner sig alltid så starkt i 1 maj-tåget, så även i år. Jag är glad att jag gick med.
I en stad några mil bort demonstrerades i ett helt annat syfte. Unga, arga män förde fram sitt budskap om att vi inte ska känna gemenskap, att det finns något som heter ”riktig svensk” och är man inte en sådan ska man inte få jobba alls i Sverige.
Många personer vägrade stå tysta och se på. Ett fåtal av dessa tog till våld i sin ilska. Ändå heter det idag att ”motdemonstranterna gjorde fel”. Man väljer att se de som kastar sten istället för den avsevärt större klungan som står bakom och med ord och musik försöker dränka ett hatiskt budskap. Vissa hävdar att dessa fredliga demonstranter också gjorde fel, att vi trots allt har yttrandefrihet i Sverige och att även nazister har rätt till den. Att det skulle fått demonstrera ifred.
Jag funderar på om någon skulle resonera likadant i en mobbningssituation. Kan en mobbare åberopa yttrandefriheten efter att ha uttalat sig kränkande om någon? Det är för enkelt att hävda att mobbing har ett tydligt offer. Även nazistiska slagord har mottagare. Jag vill inte leva i ett samhälle där det är okej att skyddad av polisen stå och skrika ut sitt hat mot andra människor utan att någon säger emot. ”Hem med packet” ska inte få vara oemotsagt, vare sig på skolgården eller under en demonstration. De må ha rätt att ropa vad de vill, men då har alla som inte håller med rätt att ropa tillbaka. Jag beundrar alla som igår stod upp mot nazismen och beklagar att några få stal uppmärksamheten och fick det att se ut som om de goda egentligen var de onda.
Posted in Politik & samhälle
1 Comment
Camera obscura
Okej, så jag har ett jobb nu, med lön. Har nog sagt det några gånger, säkert har ni fattat för länge sedan. Någon dag sjunker det kanske in här också. Jag har suttit och läst min lönespecifikation helt oförstående. Alltså, ska jag FÅ de där pengarna? Som det tidigare tagit mig fyra månader av dygnet runt-jobb att tjäna ihop? Min lön räknas som låg, men jag känner mig ändå rik, så rik att jag tänker såhär: systemkamera.
Vet inte hur många år jag drömt om en sådan, alldeles för länge förmodligen för det känns som ett större beslut än att föröka sig. Jag har ingen som helst aning om vad jag ska satsa på. Har fotat en del med Canon EOS 350D som ju är en modell många lovordar, men jag vet inte, jag blev inte så värst blown away? Kan ju bero på att jag inte fick några instruktioner och därmed blev frustrerad när jag inte kunde ställa in vitbalansen likadant som på min lilla Canon Powershot – som jag älskat högt, den tjänade mig troget under fem år. Jag hatar att lära mig ny teknik. Är väldigt dålig på att läsa mig till hur man gör utan vill ha någon som visar. Ganska kasst utgångsläge. Gick förvisso en studiecirkel i foto för några år sedan men den hade jag reklamerat om det vore möjligt, gav absolut ingenting.
Hur hittar man DEN kameran? Jag tror mer på att prova än på att räkna megapixlar, men de möjligheterna är begränsade, har nog ingen kompis med systemkamera i närheten och att klämma på utbudet inne på Expert duger inte. Vad ska man tänka på?
Posted in Konsumtion, Livet
2 Comments
Messmör och korv
Oh vad roligt, det cirkulerar alldeles för få listor i bloggarna nuförtiden! Tack Susanna!
1. Vad skulle du vilja göra men vågar inte?
”Skaffa” fler barn.
2. När ingen ser, vad gör du då?
Spelar Candy Crush på Facebook.
3. En hel dag helt ensam utan krav, vad skulle du göra av den?
Sådana har jag lyckligtvis då och då. Jag sover så länge jag kan – sällan längre än till tio numera, den där sova hela dagen-grejen har jag inte lyckats med på många år – och går sedan i nattlinne minst till lunchtid. Slösurfar, läser en bok i badet, ligger i soffan och kollar på Vita huset…
4. Favoriträtt från barndomen?
Spagetti och köttfärssås.
5. Har du någon konstig grej du gör? Själv brukade jag sockra mina popcorn istället för att salta dem när jag var liten.
Kommer inte på något konstigare än att doppa strips i milk shake… det var mer förr. Som liten åt jag limpmackor med messmör och varmkorv!
6. Har du någon åsikt som du egentligen skäms lite för att du har?
Njae… ibland kan jag skämmas över min enorma ilska över vissa rökares nonchalans. Jag vet inte hur det är ett ha ett sådant beroende, liksom. Men å andra sidan, om jag hade det skulle jag nog ändå undvika att låta det gå ut över andra.
7. Vad ser du som det största problemet i dagens samhälle?
Att individen och mammon tycks viktigare än kollektivet.
8. Hen, bra eller anus?
BRA.
9. Demonstrerar du på första maj?
Jao.
10. Samlar du på något och i.s.f. vad?
Muminskålar och pärlhalsband i glada färger.
11. Retro eller nyproduktion?
Nyproducerat retro går bra. Jag är inte knusslig även om det är kul när man kan ana en pryls historia.
Jag vet ärligt talat ingen bloggare jag läser som inte redan gjort detta, så jag skickar inte vidare några frågor just den här gången.
Posted in Teman, enkäter, listor & sånt
1 Comment
Bra bra bra
Jag har aldrig riktigt fattat den där TGIF-mentaliteten, aldrig känt mig deppig när söndagen går mot sitt slut. Veckodagarna flyter ihop när man är uppdragstagare på ständig jakt efter nya jobb. Men nu! Jag kommer hem fredag eftermiddag och är leeeedig! Denna helg kände jag mig extra ledig eftersom jag egentligen skulle varit iväg och jobbat på en kurshelg, men det blev inställt. Snabbt som attan bokade jag in mig på tre teaterföreställningar: Vårens nyckelord är ångvält, Hedvig och Max-Olov, SCUM-manifestet. Alla var bra! Och ändå har nog denna söndag varit bättre. Vi är inte den familjen som står redo med picknickkorgen klockan nio på helgmorgonen. Jag och S sov i omgångar eftersom C har den dåliga smaken att gå upp i ottan även på helgen. Men barnen lekte så bra tillsammans att jag kunde läsa i lugn och ro – det händer i princip aldrig att man får vara ifred från C om man sitter stilla någonstans – och boken var också jättebra! Vi slöade runt ett bra tag hela familjen, först vid tolv kom den första personen (E) ur sitt nattlinne och inte förrän halv tre tog den sista (jag) på sig kläder. Då åkte vi ut i skogen och promenerade en stund för att fortsätta till Ikea där vi åt middag, och slapp därmed hela matlagningsprocessen. Jag köpte en filt, en stekspade, batterier och lite till, och kände mig alldeles nöjd. Så himla bra söndag. Tur att mitt jobb är så roligt, annars hade jag känt mig jättedeppig nu när dagen nästan är över. (Men synd för er att jag inte känner så stort behov av att surfa numera, det har väl blivit en himlans trist blogg detta.)
Posted in Livet
4 Comments





