Vi har ett familjemedlemskap i Naturskyddsföreningen. För några få hundralappar om året får vi följa med på guidade fjärilsvandringar, göra utflykter till träskmarker och liknande, samt en tidning i brevlådan med jämna mellanrum. Det senaste numret var extra intressant. Ett uppslag såg ut såhär:
De blå har blivit röda – intressant! Tyvärr är de röda prickarna inget positivt denna gång. Naturskyddsföreningen har granskat hur riksdagspartierna har agerat i 20 viktiga miljöpolitiska frågor och spaltat upp resultaten på ett förenklat och överskådligt sätt. Vänstra pricken visar vad partiet sagt att de ska göra, högra pricken vad de faktiskt gjort. Röd prick – partiet har svarat/agerat icke miljövänligt. Gul prick – partiet har svarat otydligt eller inte alls. Partiet har agerat passivt. Grön prick – partiet har svarat agerat miljövänligt. Det rör sig om frågor som fått mycket mediauppmärksamhet, till exempel införandet av trängselavgifter och licensjakten på varg, men också sådant som att stoppa exportstöd till miljöskadade projekt och skydda mer skog som naturreservat. Det sistnämnda har fått röda prickar under alla allianspartiers loggor, utom under Folkpartiets, som faktiskt sagt att de ska verka för detta, men sedan inte uppfyllt det. Så ser det ut för FP under flera punkter och i den här debattartikeln skriver ordföranden och generalsekreteraren i Naturskyddsföreningen att det tycks vara Moderaterna som kör över småpartierna i de fall de försöker lyfta fram miljöfrågor. Det resulterar i en av de miljömässigt sämsta regeringarna sedan 1985, och det i en tid då miljöfrågor har starkare stöd än någonsin i opinionen. Anmärkningsvärt.
Det enda parti som inte har lovat något som de sedan ej uppfyllt alls är Vänsterpartiet. Vi och Miljöpartiet är väldigt likvärdiga i jämförelsen, med idel gröna prickar – MP har 17, V har 16, så förhoppningsvis kan detta bidra till att krossa myten att ett parti blir miljövänligare av att ha ordet miljö i partinamnet.
Socialdemokraterna kommer en liten bit efter, och man kan också se att i oppositionen, till skillnad från i regeringen, har det större partiet påverkats positivt av de mindre. Ytterst förenklat: Reinfeldt får småpartierna att bli mindre miljövänliga, Sahlin blir tack vare småpartierna mer miljövänlig. Det bådar gott inför det rödgröna samarbetet att störst inte automatiskt ger mest inflytande, men jag vill helst inte tänka på hur mycket miljöpolitiken kommer backa under fyra år till av blått styre.
”I sammanfattning har regeringen tagit allvarliga steg tillbaka i den miljöpolitik som successivt byggts upp under decennier. Att utvecklingen av en ambitiösare miljöpolitik går för långsamt är en vanlig kritik, men att miljöpolitiken går åt fel håll i centrala frågor bakåt är unikt och djupt beklagligt.”
