Det gick något bättre med tassandet inatt. Bättre som i att jag inte behövde ta till välling. Men det var några långa timmar böjd över spjälsängen. Helvete vad ont ryggen gör idag. Jag ska snart ta dagens andra bad för att mjuka upp lederna. Min massör (d v s maken) är tyvärr out of town, men han har barnen med sig så inatt är det han som får tassa. (Edit: Eftersom jag inte orkade skriva färdigt igår publiceras detta inlägg på fredagen, och ja, S fick mycket riktigt en jobbig natt. Ganska förståeligt eftersom de inte sov på hemmaplan.)

Eftersom det inte finns mycket att läsa om tassmetoden på svenska, förutom denna långa och otympliga tråd på Familjeliv, tänkte jag skriva ett inlägg om den. Vill gärna att ryktet sprids eftersom jag tycker att den är en mycket bättre metod än den där beryktade där barnet ska skrika i sin ensamhet fem minuter i stöten. Tassmetoden går även den ut på att barnet ska lära sig somna i sin egen säng men med den väsentliga skillnaden att det alltid finns en fysisk kontakt om barnet är ledset.

Många tycker att det är ett totalt feltänk att barn ska lära sig somna på egen hand och att de bör få den närhet de vill ha. Jag ser inga problem med samsovning om man trivs med det – jag gör det inte – men förutom det ser jag inga problem med att lära barn förstå att de är trygga i sin egen säng. För det ÄR de ju. Kan de få hjälp att i tidig ålder känna den tryggheten på ett skonsamt sätt istället för att lära sig att ”ingen kommer om jag skriker så jag kan lika gärna vara tyst” – varför inte?

Först: börja tidigt! När barnet blivit ett halvår är det ok go. Anar du att det kommer bli jobbiga nätter är det ingen mening med att vänta. Det är vansinnigt mycket jobbigare att tassa ett meterlångt tiokilosbarn med järnvilja än en liten klump som inte kan ställa sig upp ännu. Dessutom är det en klar fördel för din rygg om du inte hunnit sänka barnets sängbotten ännu.

Sedan: ställ in dig på det värsta så du inte blir chockad. För vissa går det lätt men för de flesta är åtminstone de två första nätterna riktigt jobbiga. Positivt är att jag inte hört om många som inte märkt någon bättring natt tre eller fyra, och jag vet ingen som det tagit mer än en vecka för att komma ur ett negativt sömnmönster.

Det är nog smart att börja en fredagkväll, så att du har möjlighet att ta sovmorgon efter jobbiga nätter. Och om du (och din eventuella partner) tänker testa metoden, gör det om ni tror på att den kommer hjälpa. Det går inte att köra den halvhjärtat, då kommer ni förmodligen ge upp när lederna och själen smärtar. Och de kommer de göra, det är förstås jättetufft att med sömnbrist och böjd rygg höra sin bäbis gråta. Men kom ihåg, du finns alltid där för barnet! Hen gråter inte för att hen är övergiven utan för att hen inte är van att somna på egen hand utan kanske i föräldrarnas säng med en nappflaska, i vagnen, vid mammas bröst eller dylikt. (Apropå mammas bröst – vill du fortsätta amma, men kanske inte fem gånger per natt, kan det vara klokt att den icke-ammande föräldern sköter tassandet.)

Tassmetoden har fyra steg.

1. När du lägger barnet i sin säng, ge det en chans att själv finna ro. Det kanske gnyr till lite – faktum är att många barn gråter/skriker till precis innan det somnar – men vänta en kort stund och se om barnet lugnar sig på egen hand.

2. Om så inte sker, lägg en hand på barnet – som en djurtass, därav namnet på metoden. Ni har väl sett detta klipp? Dögulligt. Det här är typ samma princip. Var du lägger handen är upp till dig, du vet själv bäst om ditt barn vill ha den på huvudet, ryggen eller rumpan. Genom att låta handen handen vila tungt visar du att du är där, att barnet är tryggt och kan somna. Låt handen ligga kvar tills en stund efter att barnet tystnat  men, och detta är viktigt, ta bort den innan barnet somnar.

3. Om detta inte hjälper utan gråten förvärras börjar du stryka barnet på det sätt som hen föredrar. C gillar till exempel att man smeker hans huvud samtidigt som man försiktigt buffar rumpan. (Jävligt lätt att vara så koordinerad mitt i natten.) Återigen håller du på tills efter barnet tystnat men innan det somnat.

4. Om inte heller klappandet gör barnet lugnt utan det blir hysteriskt: ta upp det. Håll henom upprätt tätt intill dig och stryk lugnande över ryggen. Lägg ner i sängen så fort hen är tyst – fortsätt inte överdrivet länge och gör det inte mysigt för barnet genom att sjunga eller dylikt. Håll kvar en hand en kort stund, men ta bort innan barnet somnat.

Många som hör om metoden  säger att det ju är ungefär så vi gör redan – och det är klart att vi instinktivt gör lugnande rörelser för att trösta barnet. Skillnaden brukar vara just den att man gör detta tills barnet sover. Barn som är beroende av flaska eller bröst för att kunna somna blir istället beroende av den fysiska kontakten. I tassmetoden är närheten istället ett sätt att lugna och visa att du är trygg här, jag finns om du behöver mig, men du klarar det här själv. Därför är det så viktigt att sluta innan barnet somnat. Det kan vara svårt att i mörkret veta när detta sker; du får pröva dig fram. Tids nog känner du igen signalerna.

Annat som är viktigt att tänka på: ha tydliga rutiner under dagen. Se till att barnet är mätt. Var utvilad själv, barnet kan känna av din sinnesstämning. Och tänk på att målet är att göra mindre. Du kommer inte behöva göra alla fyra steg natten igenom efter en månad. Däremot kommer det nästan garanterat komma bakslag, en förkylning eller något annat som ställer till det och stör barnets nattsömn. Vi hade några sköna veckor då C sov hela nätterna, men sedan hade han en lång period med bland annat krupphosta och många nya tänder. Till slut var även vi så trötta att vi inte orkade tassa, och därmed var vi snart tillbaka på noll. Så inte värt det.

Nu, ett knappt halvår efter att vi körde första omgången, är han ännu svårare att tassa, vill gärna ställa sig upp. Att barnet gör det är inget problem om det inte gråter. Gå ut ur rummet och avvakta, kanske somnar hen på egen hand efter en stund? Att hålla på och lägga ett glatt barn ner kan till slut uppfattas som en rolig lek. Men om barnet blir ledset går du in igen, lägger henom ner och håller tassen på som i steg 2. Det kan bli en tjatig procedur, men upprepningen är a och o i metoden. Bestäm dig en gång för alla. Vill du sluta småamma nätterna igenom eller ha din säng ifred är detta en, för barnet, väldigt skonsam metod. När vi tassade C första gången blev det plötsligt så tydligt för mig varför C haft svårt med sömnen: han visste helt enkelt inte hur man somnar utan att ligga i vagnen eller ha en flaska i munnen. Numera är det aldrig några större problem vid nattningen. Vi läser saga, han får välling, sedan lyfter vi över honom i sängen och säger ”Nu ska C sova, gonatt.” Han vänder sig på sidan och somnar. Men han vaknar  ett par gånger per natt och det är detta vi vill komma ifrån, speciellt eftersom vi planerar att barnen ska börja dela rum. Efter 1½ år utan att ha tillgång till mitt sovrum på kvällstid dör jag av längtan efter att som förr kunna stänga in mig och läsa eller pyssla utan att höra brummandet från makens dator. Samt framför allt av att slippa vakna mitt i natten av att enmeterskillen som ibland vill sova mellan oss ger mig en omedveten dansk skalle.