Om ditt barn kommer och visar upp något i till exempel en tidning (d v s inget som hen skapat själv) och säger: ”Kolla, visst är den fiiin?!”, och du tvärtom inte alls tycker saken ifråga är fin utan riktigt gräslig – vad svarar du då?
Jättefin?
Om lipsillen
Jag är en ironisk och analytisk pessimist, född tidigt 80-tal, boende i Mälardalsstad. Gift med S, gymnasielärare och rollspelare. Tillsammans praktiserar vi feministiskt föräldraskap på E, född 2004, och C, född 2010. Kallar mig socialist och är aktiv inom V. Jobbar i ungdomsorganisation. Tycker mycket om bibliotek, men inte alls om sport.Twitter
Follow @lipsillLäser nu
Senaste kommentarer
Arkiv
Kategorier
”Jaha, tycker du det?” oftast. Sen brukar de vilja ha min åsikt om saken och då svarar jag ärligt att jag tycker att den är ful, men alla är olika och får tycka olika och ”Det är ju jättebra att du vet vad just du tycker är fint!”
De har tagit det till hjärtat och när Y hörde någon kommentera en man i leggings vände hon sig mot personen och sa ”Så får du tycka men han tycker att det är fint, annars skulle han inte ha leggings på sig och han kan faktiskt bli ledsen om du säger så utan att han frågat dig.” Så gick det en stund och så sa hon till mig ”Jag tycker hans leggings var väldigt snygga, jag undrar omde finns i barnstorlek?” <3
Typ: ”Mja, jag tycker inte de är så jättesnygga” (man behöver ju inte säga att de är gräsliga, men jag skulle inte ljuga.) Jag försöker f.ö. hitta på annat att säga än ”Åh vad fin” när han visar saker han gjort själv också.
Jag svarar nej. Eller nej det tycker jag verkligen inte om det nu är riktigt illa! Däremot så har vi pratat om att man inte behöver berätta för folk vad man tycker om dem/deras glasögon/deras skor osv om de inte har frågat: Vad tycker du? Man behöver till exempel inte säga till kompisen med glasögon att hon är finare utan, som K berättade en dag. Inte för att vara elak utan för att han pratar för mycket tror jag… Han måste inte tycka om min musik och inte jag heller hans. Det betyder inget mer än att vi har smak som går isär.
Jaha, tycker du? Hur då? Såklart att det inte gäller om det är något de gjort, då blir det mer ”vilka fina färger” ”var det roligt att måla” och sånt
Jag tillhör också de ärliga. Kanske inte brutalt, men jag säger inte att något är fint om jag inte tycker det. Varken till vuxna eller barn.
Precis som Britta, tror jag. ”Jaha, tycker du det?” Diplomatiskt föräldraskap?
Jag försöker nog hitta något jag gillar i det uppvisade och framförallt tänka mig tillbaka till den aktuella åldern och hur jag tyckte då. Man vinner ju inget på att vara stilpolis för sakens skull tycker jag.
När det gäller kläder o skor säger jag dock tvärnej ifall jag eller min man ogillar grejerna, det har skett när något önskat plagg har känts för ”sexigt”/i våra ögon ”billigt” för en ung tjej.
En del grejer (typ Littlest Pet Shops) får dottern spara till o köpa själv; där har vi konstaterat att vi tycker att det är lite onödigt o dyrt o här blir mitt svar annorlunda: ALDRIG att jag köper något som jag inte gillar till barnen.
Jag resonerar likadant angående prylar! Skulle never ever köpa t ex Bratz.