Vad ska du göra i helgen? frågar Caroline och eftersom jag försummat bloggen känner jag mig tvungen att svara. Det är fredag och jag har fått min första UNF-lön. På mitt konto finns ett femsiffrigt belopp, och det har för all del hänt några gånger förut, men aldrig har jag vetat att det kommer in ett liknande belopp nästa månad, och månaden efter det. Rus och trygghet makes sweet love. Men denna lön förutsätter arbete och det ska jag göra i helgen. Alla föreningsmänniskor vet att detta är årsmötenas tid, och bägge mina distrikt har förlagt sina diton till imorgon. Nästa år kan jag styra över mötesdagarna, men i år får jag flänga emellan två städer tillika två landskap. Att jobba en helgdag innebär att jag får 1½ dag ledigt (m a o 3 lediga dagar om jag jobbar en hel helg) – rätt bra deal. Därför åker jag efter möte nummer två till mina föräldrar och stannar till måndag, då jag ska få mina födelsedagspresenter: fiskpedikyr och frisörbesök. Men allra först, något jag väntat på i tre år: Hungerspelen på bio. Och ute skiner solen och jag har ny fin kofta och herregud vad bra tillvaron kan kännas. Helt ovant. Jag kommer aldrig glömma hur det känns att vakna och inte vilja gå ur sängen någonsin igen. Ofta tänker jag på käcka tillrop jag fick under de svåra åren, ”ryck upp dig, ingenting blir bättre så länge du tänker negativt”. Helt fel. Jag tänkte fortfarande negativt när saker kom i rullning. Jag drömde om någonting annat och jag hade tur, det är anledningen till att jag kommit hit. Jag hamnade av en slump på rätt ställe och väl där krävdes en personlig insats, självklart, men jag hade inte varit här idag om det inte vore för att jag råkat träffa min mentor Annika. Så nu vet ni det. Det är inte kört för att du inte orkar ”rycka upp dig”. Ha aldrig dåligt samvete för att allt känns svart. Ett glatt humör idag är inte en förutsättning för att du ska orka upp ur sängen imorgon. Annat spelar in.