Jag råkade nämna för min mest inbitna löparvän A att jag tänkte börja springa. Hon vill förstås peppa och har därför kommit med frågor och tips, inte alls på ett påfrestande sätt utan väldigt hjälpsamt, men det känns ändå jobbigt eftersom jag inte kommit längre än jag köpt skor. ”Queen of excuses” svarade jag töntigt när hon föreslog olika sätt att hinna med träning flera gånger i veckan och jag sa emot dem alla. Eftersom min övervikt är uppenbar och jag en gång i tiden blev mobbad för den får jag ibland för mig att folk tänker att jag borde prioritera träning framför allt annat. Jag tror inte på allvar att mina vänner går runt med de tankarna, men det är en skamkänsla som är svår att komma ifrån.
Prioritering. Funderar väldigt mycket på vad det innebär, vad det bör innebära. Sedan jag började jobba heltid har det blivit extra tydligt hur mycket jag måste hushålla med min tid. Morgnarna är alltid en trött kamp om tiden, så att gå upp en timme tidigare för att springa (som A föreslog) är helt uteslutet. Däremot cyklar jag ju till och från jobbet nu när asfalten är bar, det blir åtminstone en halvtimmes vardagsträning. Men däremellan är det nio timmars stillasittande.
När jag kommer hem vid halv sex är det tre timmars intensiv intervallträning av en annan art som gäller; disklyftning, tvättmaskinsbrottning, pappersinsamlingsutbärning, och förstås lek med barn. Det sista finns det minst ork till sorgligt nog. E sköter sig helst själv men C skulle säkert uppskatta en timme ute i lekparken. Att hålla koll på att han inte kastar sig utför ett stup är svårt att kombinera med nyttoarbete, därför försöker jag roa honom inomhus samtidigt som jag betar av alla måsten.
(Vad S gör under tiden? Lagar mat. Det är min hatsyssla så jag tar gärna tvätt och disk för att slippa stå framför spisen.)
När C somnat är E vaken ytterligare en timme. Vi brukar turas om att spela spel med henne eller dylikt, och vi läser högt för henne medan hon äter kvällsmat. Runt 21 somnar hon, själv lägger jag mig vid midnatt. Alltså har jag tre timmar egentid per vardag – fast inte riktigt eftersom jag har kvällsmöte minst en gång i veckan, och så lägger jag en stund varje kväll på jobbmail och jobb-Facebook… okej, två timmar fritid i snitt per dag. De skulle jag vilja lägga på följande:
- Läsa böcker/tidningar/bloggar
- Sociala medier
- Umgås med kompisar Lovisa
- Umgås med min man
- Lyssna på poddradio
- Se favoritserierna (2 stycken i nuläget)
Men sedan finns det annat som ska hinnas med under de två timmarna, sådant man bör göra för att vara en fräsch, nyttig och ansvarsfull människa:
- Återvinna
- Träna
- Städa skrivbordet
- Fylla i blanketter av olika slag
- Duscha
- Fila naglarna
och så vidare.
Och så bör man visst äta då och då, annars dör man.
Jag får inte ihop det, får ni?
Vi kan. Kanske kombinera våran hängande med tränig ibland. Skulle vara bra för mig med. <3
Var du full när du skrev detta eller bara inspirerad av Tina? ;) Jo, det kanske vi ska. Hur?
Nej, jag får inte ihop det. Det är det nog ingen som får.
Ingen direkt tröst iofs, bara en bekräftelse på vilket slags samhälle vi lever i.
Nej jag får inte ihop det. Jag har jobb som ligger, dåligt samvete och smutstvätt i högar, en trött känsla och halva projekt. Osurfade sidor, bristande engagemang och en ständig lust att gå och lägga mig. Här får alla barnen lägga sig 20 men å andra sidan vill jag absolut sova före 23.
+1 på allt utom det sista, men jag vänder förstås inga barn på natten. Skulle iofs kunna somna 23 men en timme fritid om dagen går jag bara inte med på.
Nä, ingen får nog ihop det. Cykla till jobbet är ju en bra grej du redan gör. En gång fick jag för mig att jag skulle springa till och från jobbet vissa dagar i veckan. Förutsätter förstås att det finns dusch på jobbet (och att man står ut med att folk stirrar på ens rödlysande ansikte den första arbetstimmen). Jag gjorde det EN gång. Sen kom jag säkert på en jättebra ursäkt för att aldrig göra om det, minns den dock inte…
Jag är ju båda först på jobbet och har dusch på kontoret… men jag ska nog träna upp mig rejält innan jag överväger att jogga genom stan.
Caroline; oj vad jag håller med dig!!! Ja du Mimmi, jag har sedan 10 års ålder tränat då o då, ibland mer, ibland mindre. Jag mår hemskt mycket bättre när det är mer…Som du förstår så är det oftast mindre… Har dock en klok, lånad kommentar och ett tips:
Kommentaren: Var stolt när du faktiskt kommer ut och strunta i att tänka på när du inte gör det.
Tips: När S lägger C så tar du en snabb promenadrunda på ca 30 minuter. E kan hänga med på cykel eller sparkcykel om hon vill. Gör upp redan på söndagen när du/ni ska träna under veckan. På helgerna är det för mig oftast lättare att ta mig ut på en egen halvtimme.
KRAAAM!
Smart att ta med E! Hon är rätt osäker på cykel fortfarande och jag är rätt osäker på springande ben så det kan ju funka jättebra. ;D
Jag springer oftast på kvällen när barnet somnat, alternativt när barnet tar sitt kvällsbad (med sin far alltså). Spring och dusch tar max 30 minuter. Ibland känns det skit och jag har tusen undanflykter redo, men hittills funkar det och jag mår bra av det. Ser det lite som tid då jag får vara ifred. Hoppas du hittar utrymmet!
Det låter som en bra rutin. Kanske ska kombinera ditt tips med det jag fick av Lena om att ta med stora barnet.
En bra sak med att träna är att man ganska snabbt blir väldigt pigg i sinnet av det. Vilket gör att man hinner med alla andra grejer mycket snabbare och lättare vilket i sin tur leder till att man kanske hinner träna mer eller läsa ännu en bok. Men uppåtspiralen måste ju liksom börja någonstans..
När min kompis H började träna med mig tyckte hon det var svinjobbigt att hon bara orkade två ynkliga situps. Då sa jag (utan att tänka att jag skulle säga något smart) att ”två situps är mer än noll situps” och det har hon (och jag själv) burit med sig sedan dess. Efter några gånger kunde hon göra fem och sen klarade hon tio och nu gör hon nog 50 utan problem. Och samma är det med löpningen. Om man springer 100m första gången så kanske man orkar 500m efter några gånger osv. Och att gå ut och springa kort tar inte så lång tid.
När jag var som tjockast och ville springa brukade jag göra det sent. Typ vid midnatt. Så ingen skulle se mig. Sen duschade jag och somnade nöjd och fräsch och kunde sova en stund längre nästa morgon eftersom jag redan duschat :-)
Att du kan sova när du tränat så sent? Jag kan inte det, annars är det ju en svinbra grej. Mycket svalare också!
Springer fortfarande helst på kvällen när det är mörkt. Vissa hjärnspöken blir man inte av med för att man tappar några kilon..