Nog

7.6.2009 - 19:34

Efter tre timmars tågresa klev jag innanför dörren, tog av mig skorna, sjönk ner i sängen, och bestämde mig för att sluta blogga. Så nu gör jag det.

Tack för att ni läst!

Ajöken

4.6.2009 - 22:14

07-20. Nätt liten arbetsdag. Jag känner mig ganska väck i skallen. Och så känner jag att om man bara har kritik att komma med kan man väl hålla käften någon gång ibland. Och så kan jag meddela att jag åker iväg över helgen för att vila istället för att vara hemma och valspurta som om det går dåligt på söndag vet ni vem ni ska skylla på. (Eller snarare, vem som kommer klandra sig själv.)

I will be late don’t stay up and wait for me

3.6.2009 - 20:05

De två första låtarna under varje bokstav som jag har i min blandade låtar-mapp. Sara tvingade mig.

A: A camp - The bluest eyes in Texas, Acid house kings & Magnus Carlson - Will you love me in the morning
B: Backstreet boys - The call, Bangles - Manic monday
C: Cat Stevens - The first cut is the deepest, Christian Kjellvander - Portugal
D: Damien Rice - Cannonball, Dead starlet - The waltz (and she died)
E: Ed Harcourt - Loneliness, El perro del mar - Dog
F: Fairy floss - Are you afraid, Familjen - Det lilla livet
G: George Harrison - I got my mind set on you och My sweet lord
H: Havsänglar - Vintervila, Helen Sjöholm - Jag lyfter ögat mot himmelen
I: I love you but I’ve chosen darkness - Your worst is the best, Imogen Heap - Hide and seek
J: Jason Mraz - I’m yours, Jay-Z - Hard knock life
K: Kashmir - Rocket brothers, Kelis - Milkshake (a capella)
L: Laakso - High drama, Lars Hollmer - Boeves psalm
M: Magnus Carlson - (Jag trodde inte att) du fanns, Manic street preachers - Let Robeson sing
N: Nancy Sinatra - Bang bang (My baby shot me down) och Let me kiss you
O: Outkast - Hey ya!, både instrumental och vanlig version. (De enda jag har på O.)
P: Pachelbel - Canon, Paris - Rainy day in London
R: R. Kelly - I wish, Radio dept. - Strange things will happen
S: Safari - Crazy dream Crazy days, St Etienne - Avenue
T: Tatu - They’re not gonna get us, The Album leaf - The light.
U: U2 - Sunday bloody sunday, U96 - Das boot
V: Vapnet - Kalla mig och Thoméegränd
W: Wamdue project - King of my castle, Weeping Willows - You’re everywhere

Hoppsan, jag framstår ju nästan som en allätare när man ser detta. Jag som upplever mig själv som så kinkig.
Jag står fullt ut för varenda låt. I synnerhet The Call.

Vara fel

3.6.2009 - 19:47

Fortfarande är det osäkert vartåt det barkar. Gårdagen var fin, men bokcirkel och Sofiafika - det var som om vi sågs senast förra veckan. Det är skönt med henne, att det känns så naturligt.
Inatt sov jag bara någon timme och då hade jag hemska mardrömmar, så att därefter gå upp tidigt för att ha workshops kändes tungt. Det gick dock bra och på kvällen hade jag ett jättemysigt jobb. Jag och Annelie åkte till Enköping för att filma en rockskola. Tre tioåriga förståndshandikappade killar har fått lära sig spela rock av världens mysigaste och tålmodigaste unga rockkille. Barnen var otroligt intensiva - jag fattar inte varifrån ledarens tålamod kom - men så ljuvliga. De sjöng Macken-ledmotivet och Teddybjörnen Fredriksson med oerhörd inlevelse och efter varje låt gjorde de riktiga rockvrål, för det ingick i studiecirkeln - att lära sig rockattityden. Gud vad fina de var, och så fick jag betalt för att vara där. Jag önskar dagen hade slutat där och då för när jag kom hem blev allt skitfel och jag blev världens sämsta mamma. Jag försöker skylla på sömnbristen men just nu räcker inte självkänslan till.

Nära

1.6.2009 - 22:56

Jag vaknade imorse, klockan var efter elva, rummet var soligt och jag lÃ¥g mellan nytvättade, vita lakan, sÃ¥där frasiga som de bara är pÃ¥ film. Och trots det - bara tungt. SÃ¥g ingen mening med att kliva upp. Gjorde det ändÃ¥ till slut. Satt framför datorn ett tag, satt framför tv:n ett tag, gick sedan och la mig igen. S försökte prata med mig och jag kunde bara viska “Jag vet inte” vad han än frÃ¥gade. Det blev bättre, men jag är rädd. Jag orkar inte med en depression igen. Jag kan varningstecknen men jag vet att det fortfarande finns en chans att det kan vända. Det är inte jag som styr det, jag kan inte bestämma mig för att “rycka upp mig”, utan det är omständigheterna som styr. Och omständigheterna är ändÃ¥ ganska ljusa, jag har visserligen ganska mycket att göra denna vecka, men det mesta vägs upp av att Sofia är hemma igen. Imorgon fÃ¥r jag träffa henne för första gÃ¥ngen pÃ¥ snart ett halvÃ¥r, det kan inte vara annat än välgörande. Jag hoppas det räcker.

V vs. MP - 1-0

1.6.2009 - 17:12

Tror du att Miljöpartiet är det bästa valet om man vill ha mer miljötänk i EU? Think again!

Läst i maj

1.6.2009 - 11:27

Den femte systern - Mårten Sandén - 4
Mannen i mörkret - Paul Auster - 4
När du tittar blundar jag - Gunnar Ardelius - 3
Pepparkakshuset - Carin Gerhardsen - 3
Legenden om Sally Jones - Jakob Wegelius - 4
Bitar av mig själv - Gun-Britt Sundström - 4
Svarta vykort - Marcus Birro - 4
Vägen - Cormac McCarthy - 4
Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger - 4
EU inifrån Jens Holm - - 4
Gifts - Ursula Le Guin - 3
Hungerspelen - Suzanne Collins - 4
Förvandlingen - Franz Kafka - 3
Håll med eller håll käft - Åsa Linderborg - 4
Mamma, pappa, barn - Carin Gerhardsen - 3
Mamma minns du mig - Elisabet Norin - 2
Drottningen vänder blad - Alan Bennett - 3
Fint hemma - Reportern förklädd till piga - Kerstin Fredholm - 4

Jag skrev för ett tag sedan att jag trodde maj skulle bli lugnare och 18 lästa böcker måste ju vara ett bevis på att jag fick rätt. Genomgående mycket bra böcker, fast ofta har jag vacklat mellan 2 och 3 eller 3 och 4 i betyg (och generellt valde jag den generösa vägen). Månadens höjdare var helt klart Hungerspelen och Vägen, jag sträckläste bägge (Hungerspelen kunde jag inte slå ihop förrän tre på natten och då var jag klarvaken av all spänning) och de efterlämnade många tankar. Rekommenderar också böckerna av Gun-Britt Sundström och Jens Holm som var vad man kan kalla för aha-upplevelser.

Idag

30.5.2009 - 20:28

Sponsa en ädel sprinter

30.5.2009 - 17:04

Idag springer en massa galna människor Stockholm Maraton. Själv var jag ute och gick en halvmil i värmen och höll på att dö av bara det. En av galningarna är kompisen Jojo som i höstas fick för sig att han skulle ställa upp i loppet. Såhär skriver han i sin Facebookgrupp:

Jag har inte sprungit sen lumpen 20 år sedan (gjorde det en gång).
Jag har bestämt att jag ska klara det.
Allting är möjligt.

Jag säljer varje meter för 1 krona.
Mitt mål är att sälja hela loppet vilket skulle innebära att Barncancer kliniken får 42.195:-

Vill ni vara med och stödja projektet och köpa meter så skicka mig gärna ett mail.
Ni behöver inte känna att ni måste köpa, ni kan också bara skänka mig ett lycka till
(I´m gonna need it).

Jag är full av beundran inför denna osjälviska gärning. Jag skulle nog aldrig utsätta mig för den fysiska ansträngningen trots ädelt syfte.
Tyvärr är långt ifrån alla metrar sålda. Drygt 30.000 saknas (fast Jojo springer förstås i mål ändå, om han inte rinner bort i värmen).
Om du vill köpa nÃ¥gra meter i efterhand, gÃ¥ med i Facebookgruppen “Springer Stockholm marathon för barnen” eller skriv till mig sÃ¥ kan jag vidarebefordra kontakten till Jojo.

Till dig

27.5.2009 - 22:11

‘Cause there’s a friendship, a lovely kinship.
Here’s a tulip to match your eyes.
Oh drinking cheap wine to bosanova.
You’re a supernova in the sky.

Det tunga

27.5.2009 - 10:38

Tack för era kommentarer. Tyvärr är det precis som jag tror, det finns ingen annan förklaring. En vän har uttryckligen sagt att jag är den enda som får henne må dåligt och att det finns en lång lista på saker jag gjort som sårat henne, men hon tänker inte dela med sig av den. Jag säger en sak som hon tolkar precis motsatt och det har tydligen pågått länge. Hur kan man reparera en sådan sak? Bör den repareras? Hon mår uppenbarligen dåligt av mig, och jag mår skitdåligt av att hon ens kan tro sådana saker om mig. Jag vet att vänskap förändras genom åren och det är något jag förlikat mig med, men att en relation som funnits i så många år kan gå så käpprätt åt helvete, det är en sorg.

Tungt

26.5.2009 - 20:15

Skulle behöva skriva av mig men kan inte. Är bara så ledsen. Att någon som man känt riktigt länge kan tro så illa om en gör ont, men ondast gör det att veta att det förmodligen inte finns något att göra åt det. Hur hanterar man en sådan sorg?

En kväll efter en dag

23.5.2009 - 22:38

Det gick bra pÃ¥ kalaset, jag behövde inte göra annat än ansiktsmÃ¥la och barnen verkade nöjda, även om jag inte blev det… Föräldrarna frÃ¥gade om jag gjort detta mycket och ja’ ba’ “eh, nej, syns inte det?”. Nej sÃ¥ sa jag förstÃ¥s inte, jag bara log och mÃ¥lade pÃ¥. Det är tur att jag är ganska bra med barn för jag har svÃ¥rare att umgÃ¥s med vuxna. En mamma med en 1½-Ã¥ring berättade att den lilla pojken sagt att han önskade sig en “gocka”. Hon gjorde stor affär av detta fast han var där och hörde allting. Som straff mÃ¥lade jag ett hjärta pÃ¥ hans kind när de vuxna runtomkring bombarderade honom med pojkpropaganda som “ska du inte ha nÃ¥got tufft du, ett spindelnät kanske?”. Han sÃ¥g jättestolt ut.

(… och trots denna feministiska insats sitter jag här och framstÃ¥r som alldeles osjälvständig eftersom jag saknar min man sÃ¥ himla mycket. Han tog med sig ungen till Eskilstuna men jag kan bara inte uppskatta denna ensamtid just nu, jag vill ha sällskap, höra hans tangentbordhamrande och halvslumra i soffan framför upplösningen av CSI med honom tätt intill.)

Oavsett vem

23.5.2009 - 22:14

Det kan bara bra att analysera sig själv ibland.

I veckan var jag och Edith i vÃ¥rt lokala centrum. PÃ¥ väg frÃ¥n biblioteket till Ica mötte vi tvÃ¥… ja, vad ska man kalla dem, alkoholister räcker inte för att beskriva deras tillstÃ¥nd och A-lagare lÃ¥ter sÃ¥ kränkande… tvÃ¥ riktigt nergÃ¥ngna män helt enkelt. Den ena vinkade stort och ropade hej Ã¥t Edith som sprang en bit framför mig. Den andra mannen räckte dÃ¥ ut armen som för att hejda henne. Sedan började han ta pÃ¥ henne; la handen pÃ¥ hennes mage, drog den uppÃ¥t längs hennes kind och över hennes huvud. Hon sÃ¥g helt ställd ut. Jag hade vid det laget hunnit fram, tog hans handled och sa lugnt men skarpt “du ska inte ta pÃ¥ henne om hon inte vill det”. Han utstötte nÃ¥gra ljud, kanske var de menade att vara ord men de gick verkligen inte att begripa sÃ¥ jag har ingen aning om han protesterade eller bad om ursäkt. Vi gick därifrÃ¥n och det märktes pÃ¥ Edith att hon tyckte det var obehagligt för hon ville inte prata om det först, men jag kände att det var viktigt att göra det. Jag sa ungefär att den där gubben hade druckit sÃ¥n där stark dricka som bara är för vuxna, och druckit alldeles för mycket sÃ¥ han blivit lite konstig i huvudet och inte vet vad han gör, men att det inte var okej att han gjorde sÃ¥ och att ingen fÃ¥r ta pÃ¥ henne om hon inte vill.

EfterÃ¥t funderade jag pÃ¥ om jag varit orättvis mot mannen bara för att han var som han var, jag vet ju att jag har väldigt svÃ¥rt för missbrukare, tycker att de är obehagliga och sÃ¥ vidare. Reagerade jag för hÃ¥rt. Men jag insÃ¥g nästan direkt att nej, det gjorde jag inte, tvärtom hade jag nog reagerat mycket hÃ¥rdare om det var en fullt frisk och nykter människa som gjort sÃ¥. Ingen tar pÃ¥ mitt barn olovligen. Det var inte okej att främlingar stack ner fingrarna i vagnen och ville klappa när hon var nyfödd, och idag lär jag henne att hon inte behöver kramas med nÃ¥gon om hon inte känner för det. (Vilket har sÃ¥rat eller provocerat vissa släktingar, men sÃ¥ är det. Hennes kropp är hennes.) SÃ¥ även om det mannen gjorde var menat som nÃ¥gonting ömsint, “Ã¥h, ett litet barn” eller dylikt, sÃ¥ var det han gjorde inte okej. Det har inget med hans missbruk att göra.

Lektant

22.5.2009 - 19:44

Har ett något udda jobb i helgen. Ska roa ett gäng sexåringar på ett barnkalas imorgon. Vad gör man inte för pengar? Dels ska jag ansiktsmåla dem, vilket jag aldrig prövat förrän idag då jag testmålade fjärilar och döskallar på Edith, men det ska nog funka och kanske roar de sig på egen hand därefter, men jag känner att jag behöver en plan B, en lek av något slag. Limbodans tänkte jag på, det är ganska enkelt. Har ni andra förslag? Om det inte regnar kommer vi vara utomhus på en innergård.

Ta mig ut ikväll

22.5.2009 - 19:21

Det är Moz femtioårsdag och jag känner mig lite vemodig. Dels för att jag trots allt gärna skulle vilja se honom spela i sommar. Har tidigare försökt tänka som så att jag ju sett honom en gång och borde vara glad för det, men det svider att tänka på den gången för två år sedan då min biljett gick till spillo eftersom jag blev riktigt sjuk. Att hjärnröntgas istället för att gå på Morrisseykonsert, det är inget annat än ett nerköp. Kanske är det bara för att minnet är så bittert som jag längtar så mycket nu.

Vemodet beror också på det här. Inte för att det är ett dåligt minne utan för att just då, under den sången, var min bästa stund på hela bröllopsdagen. Jag tror inte jag känt mig så lycklig någon gång sedan dess. Jag har förvisso minnet och det försvinner aldrig men jag vill ha tillbaka den stunden. Det fanns ingen vardag, bara vi.

FAN

20.5.2009 - 19:53

Jag insåg precis en sanning om mig själv: jag har jättemycket känsla men suger på det tekniska. Och det gäller ALLT. Det känns skitdåligt! Jag kommer aldrig komma någon vart!

Jag tänker köpa mig en deodorant i alla fall

19.5.2009 - 20:30

Det var ju en kortvarig glädje. CSN var sÃ¥ vänliga att skicka mig inbetalningskort pÃ¥ 2500 x 3. Har försökt luska lite och har fattat det som sÃ¥ att om jag vill ha ett lägre Ã¥rsbelopp skulle jag ha ansökt om den senast november förra Ã¥ret? DÃ¥ visste jag ju inte att det skulle bli sÃ¥här illa. Ska ringa imorgon och frÃ¥ga om jag Ã¥tminstone fÃ¥r betala mÃ¥nadsvis istället för kvartalsvis. DÃ¥ blir det “bara” 1000 kronor i mÃ¥naden. Tjoho.

!!!

18.5.2009 - 20:44

Fick precis besked om att jag får lite lön på fredag. PRAISE THE LORD! Egentligen borde jag spara vartenda öre inför sommaren som än så länge ser väldigt osäker ut men det skiter jag i, det blir en liten shoppingrunda i alla fall. Det första jag ska köpa är en deodorant. Sedan min tog slut har jag lånat makens som fastän den luktar gudomligt när den sitter på honom är rent vedervärdig på mig. Tänk att man kan se så mycket fram emot att handla deodorant! Och nya trosor har jag bestämt att jag förtjänar, det är faktiskt hål i de flesta jag har, så slitna är de.
Jag tror dessutom jag ska unna mig en bok. Min kompis Annelie har släppt en jättefin bok som jag vill ha. Jag är ju inte så mycket för att äga böcker som ni vet, men med den här är det annorlunda, den är fint illustrerad och går att vika upp och sådär. Alltså, jag är så till mig för det här med pengarna att jag inte kan formulera mig ordentligt! Kör en lista bara för att få bubbla lite:

3 saker som alltid finns i min/mitt:
Kylskåp: Ägg, fransk senap, kokosfett (det sista används bara till att bada i!)
Frys: Is i fina former, franska örter, ärtor (eftersom ingen äter upp dem).
Köksbänk: Smutsig disk.
Skafferi: Avorioris, worchestershiresås, buljongtärningar.
Kryddskåp: Kanel, oregano, vitpeppar.
Barskåp: -
Handväska: Plånbok, kamera, Carmex.
Sminkväska: Puder, concealer, ögonskugga.
Badrumshylla/skåp: Deodorant (se nedan), mandelolja, Plackers.
Förråd: Skor, pantflaskor, bilbarnstol.
Hjärna: Skitonödiga grejer, superstressande grejer, alldeles för mycket grejer.
Jackficka: Bibliotekskvitton, bibliotekskvitton, bibliotekskvitton.

Monster

18.5.2009 - 13:00

Jag har alltid tänkt att PMS bara påverkar mig rent fysiskt, med ett sjujäkla magont, men inte psykiskt. Fast jag börjar undra om det stämmer. Just idag blir jag till exempel väldigt upprörd och sårad över det mesta. Slump eller inte? Hur vet man vad det beror på? Har jag några PMS-monster bland mina läsare som kan säga någonting klarsynt i frågan?

Komplex

18.5.2009 - 10:38

Det ser äntligen ut att bli en lugn vecka mötesmässigt (bara tre inplanerade, hittills får jag väl tillägga). Är lite besvärad av det faktum att dagis bestämt sig för att ha en klämdag på fredag eftersom torsdagen är röd. De två dagarna skulle jag verkligen behöva ägna åt hemmaarbete (OBS! Ej den typen av hemmaarbete som innebär skurhink och såpa!) men när Edith är hemma finns inte koncentrationen närvarande ens som begrepp.
Det gnager ocksÃ¥ lite i magen att jag tagit pÃ¥ mig en av de andra Kesarnas workshop pÃ¥ onsdag. Hon fick förhinder och jag behöver pengarna. Jag Ã¥ngrar mig redan. En heldagsworkshop genererar bara en femhundring (som det ser ut i nuläget, eventuellt kan vi fÃ¥r mer i efterhand) och desto mer i Ã¥ngest. Denna ständiga oro över att inte kunna, att vara otillräcklig… herregud, det är tolvÃ¥ringar, pÃ¥ vilket sätt ska de kunna genomskÃ¥da mig? Och ändÃ¥. SÃ¥ rädd för att inte duga. Oavsett vad det gäller. Nu gäller det en workshop i ansiktsmÃ¥lning.

Arg

17.5.2009 - 19:30

Nu vill jag påpeka att jag inte skrev något om att den rökande mamman är en dålig sådan. Jag skrev att jag inte förstod. Men nu när det blir varmare är rökande mammor generellt inte mina bundisar, det kan jag erkänna. Så fort det blir kortärmat väder invaderas lekplatsen på vår gård av dessa mammor. De röker och skvallrar hela dagarna. Om de inte har bättre saker för sig, för all del, var idioter då, jag kunde inte bry mig mindre. (Ja, det är säkert någon som blir ordentligt provocerad av detta men jag har aldrig hört ett argument som talar mot att rökning, i synnerhet i närheten av barn, är hundra procent idioti.) Men även om de har bestämt sig för att det är helt okej att inpyra sina egna ungar med cigarettrök så är det definitivt inte okej att utsätta MIN unge för samma sak. En del rökare är så otroligt infernaliskt egoistiska att jag bara sitter och hoppar av ilska när jag ser dem från min balkong (de få gånger jag kan vistas där eftersom jag har en kedjerökande granne i lägenheten bredvid). MORR!

Vågar man säga det nu?

17.5.2009 - 09:49

Malenas sÃ¥ng lät riktigt illa i de partier som inte var opera. Det tänkte jag redan första gÃ¥ngen jag hörde La voix men det har känts lite väl kaxigt att racka ner pÃ¥ en operasÃ¥ngerskas röst…

Nu surrar media om att Christer Björkman inte gör sitt jobb. “Som ytterst ansvarig för den svenska Melodifestivalen är Christer Björkmans Eurovison-facit inte lysande. Det har nu gÃ¥tt tio Ã¥r sedan Sverige senast vann tävlingen med Charlotte Perrellis ”Tusen och en natt”.” skriver Aftonbladet.
Snälla nån. Det är typ 40 länder som tävlar, vi skulle behöva Gud på vår sida för att kunna vinna varje år. Och det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl skratta åt de andra ländernas dansande Ben Stiller-dvärgar, fula kläder och Ken-dockor till sångare.

Jag förstår inte

15.5.2009 - 16:49

En av mammorna på vår gård som brukade sitta på balkongen och kedjeröka slutade med det när hon blev gravid med sitt andra barn. Jag såg henne för fem dagar sedan med magen intakt. Igår såg S henne utan mage. Och idag satt hon åter på balkongen med sin cigarett.

Fast i tullen?

14.5.2009 - 22:48

Kan nÃ¥gon förklara för mig varför jag fÃ¥r upp meddelandet “Det här videoklippet är inte tillgängligt i ditt land” sÃ¥ fort jag försöker ha lite skoj pÃ¥ Youtube?

Möten

14.5.2009 - 22:00

(Förlåt, men ni är lite konstiga. Några strökommentarer hit och dit på mer känslosamma inlägg, men när jag skriver att jag hafsat ihop en bloggdesign då är ni ivriga att kommentera? Jaja, ni är snälla som skriver fina saker om den fast den är ett enda stort blaha.)

Plötsligt är mitt liv fyllt av möten. Kalendern full av möten. Och däremellan telefonsamtal. Hur sjutton gick det till?

Dagens möten:
- Med mentor Annika för att peppa inför dagens kommande möten.
- Med Göran Kihl på Teater Västmanland för att försöka nästla mig in i arbetet med uppsättningen av Mig äger ingen.
- Med Jens Holm, vänsterpartiets man i EU (fast inte så länge till).
- Med en grupp människor, däribland min man, som vill starta bokcirkel. Hurra vad roligt! Bästa mötet idag faktiskt.
- Med partistyrelsen. Vissa av dem är väldigt trevliga. Punkt.

Och när jag kom hem hade jag fÃ¥tt fyra nya Facebookkompisar. Det här nätverkandet… jag blir sÃ¥ matt. Men det är roligt. OcksÃ¥.

Nytt fast gammalt

13.5.2009 - 18:46

Har länge tänkt göra om designen men inte orkat, inte haft inspiration. Nu tröttnade jag akut, så jag lånade och modifierade designen i Ediths blogg, gjorde en header på en minut och ja, såhär blev det. Lite ljusare om inte annat.

Sökes

13.5.2009 - 13:53

Jag mår inte bra. Inte på något sätt. Förutom allt jag skrev igår så saknar jag min (ursprungs)familj och mina vänner. Det är för lite härligt och för mycket jobbigt nuförtiden.

Mitt i alltihopa slog det mig att jag saknar en blogg. Den handlar bara om bra saker. Beskrivningar som alla kan ta till sig om sådant som är vackert och njutfullt. En blogg som man läser för att må bättre, i alla fall för stunden, när man är för ledsen och stressad för att se klart. Jag vet inte vad bloggen heter för jag har aldrig sett den, men det måste väl finnas där ute? Har du sett den?

Det är så roligt att vara jag

12.5.2009 - 22:35

Min tillvaro just nu domineras av brist på pengar, fysiskt icke-välmående och den klump i magen man kan känna av att vänta på mail som man egentligen inte vill läsa. Icke-välmåendet går ut på förkylning och trötthet och är egentligen minst jobbigt men i kombination med det andra blir resultatet självömkan. Pengabristen börjar bli standard så egentligen behöver jag inte skriva om det, men det skiter jag i. Jag har sådant extremt oflyt. Har börjat fakturera genom Cföretaget eftersom det är effektivare än att göra det genom Kulturentreprenörerna, men eftersom en av mina kunder betalade sin faktura en dag för sent missade jag löneutbetalningen och får vänta två veckor extra. Vårt kylskåp är i princip tomt och jag har några kronor i plånboken och minus 132 kronor på mitt bankkonto. Igår var jag hos tandläkaren igen. Jag har provisoriska lagningar som ska åtgärdas under sommaren, dessutom hittade hon ännu ett hål samt konstaterade att jag behöver komma dit två gånger för att ta bort tandsten. Notan skulle sluta på 6000, men jag var inte orolig för jag hade blivit upplyst om att jag skulle bli godkänd för deras avbetalningsplan. Det blev jag dock inte. Jag saknar förvisso betalningsanmärkningar men tydligen måste man ha fast anställning. Jag stod i receptionen med tårar i ansiktet och viskade att jag inte hade pengar att betala dagens besök med. Gick därifrån med en räkning på 1500:- och en känsla av skam.

Nu kom mailet som jag inte ville läsa fram. Det var värre än jag trodde, sådär så jag sittar och skakar av ilska och uppgivenhet.

Sociala regler, uppföljning

12.5.2009 - 21:22

Själv mailade jag för att ställa in. 22 timmar innan. Men när jag inte fick något svar ringde jag kontortelefonsvararen och lämnade meddelande. Jag hoppas det räcker, personen som jag skulle träffa kommer vara på kontoret oavsett om jag är där eller inte. Men jag vet, det bästa är alltid att ringa. Fast jag hatar att göra det. Ännu mer när jag är sjuk.

AngÃ¥ende den andra frÃ¥geställningen sÃ¥ är det nÃ¥got jag ofta fÃ¥r dÃ¥ligt samvete över. Jag har börjat lÃ¥ta bli att svara i telefonen ibland. Tidigare har jag svarat oavsett om jag haft tid eller lust, men jag har insett att det inte är straffbart att lÃ¥ta bli. Dock uppstÃ¥r ju det andra problemet dÃ¥, frÃ¥gan om man ska ringa upp eller inte. Principiellt tycker jag inte man ska behöva göra det, vill nÃ¥gon nÃ¥ mig är det deras sak att ordna. Fast det har hänt att jag fÃ¥tt kommentarer. “SÃ¥g du inte att jag ringt?” Och för ett par veckor sedan var det en person som ringde Sebastian tvÃ¥ gÃ¥nger under en helg (utan att lämna meddelande) och därefter pÃ¥ mÃ¥ndagen skickade ett mail där han skrev “Jag har försökt nÃ¥ dig hela helgen utan resultat”. DÃ¥ börjar man undra lite kring hur resten av världen resonerar. Men om jag har er som mÃ¥ttstock är det bara den karln som är lite hysterisk, och det visste jag i och för sig redan innan.

Sedan händer det förstÃ¥s att man har missade samtal där personen ifrÃ¥ga faktiskt ber en ringa upp. Det blir väldigt jobbigt om man har social fobi. Man “ska” klara en sÃ¥dan sak men jag gör inte alltid det. Och blir därmed stämplad som opÃ¥litlig.