Produktplacering

Nog

Mimmi — Sun, 07 Jun 2009 18:34:29 +0000

Efter tre timmars tågresa klev jag innanför dörren, tog av mig skorna, sjönk ner i sängen, och bestämde mig för att sluta blogga. Så nu gör jag det.

Tack för att ni läst!

Ajöken

Mimmi — Thu, 04 Jun 2009 21:14:03 +0000

07-20. Nätt liten arbetsdag. Jag känner mig ganska väck i skallen. Och så känner jag att om man bara har kritik att komma med kan man väl hålla käften någon gång ibland. Och så kan jag meddela att jag åker iväg över helgen för att vila istället för att vara hemma och valspurta som om det går dåligt på söndag vet ni vem ni ska skylla på. (Eller snarare, vem som kommer klandra sig själv.)

I will be late don’t stay up and wait for me

Mimmi — Wed, 03 Jun 2009 19:05:27 +0000

De två första låtarna under varje bokstav som jag har i min blandade låtar-mapp. Sara tvingade mig.

A: A camp - The bluest eyes in Texas, Acid house kings & Magnus Carlson - Will you love me in the morning
B: Backstreet boys - The call, Bangles - Manic monday
C: Cat Stevens - The first cut is the deepest, Christian Kjellvander - Portugal
D: Damien Rice - Cannonball, Dead starlet - The waltz (and she died)
E: Ed Harcourt - Loneliness, El perro del mar - Dog
F: Fairy floss - Are you afraid, Familjen - Det lilla livet
G: George Harrison - I got my mind set on you och My sweet lord
H: Havsänglar - Vintervila, Helen Sjöholm - Jag lyfter ögat mot himmelen
I: I love you but I’ve chosen darkness - Your worst is the best, Imogen Heap - Hide and seek
J: Jason Mraz - I’m yours, Jay-Z - Hard knock life
K: Kashmir - Rocket brothers, Kelis - Milkshake (a capella)
L: Laakso - High drama, Lars Hollmer - Boeves psalm
M: Magnus Carlson - (Jag trodde inte att) du fanns, Manic street preachers - Let Robeson sing
N: Nancy Sinatra - Bang bang (My baby shot me down) och Let me kiss you
O: Outkast - Hey ya!, både instrumental och vanlig version. (De enda jag har på O.)
P: Pachelbel - Canon, Paris - Rainy day in London
R: R. Kelly - I wish, Radio dept. - Strange things will happen
S: Safari - Crazy dream Crazy days, St Etienne - Avenue
T: Tatu - They’re not gonna get us, The Album leaf - The light.
U: U2 - Sunday bloody sunday, U96 - Das boot
V: Vapnet - Kalla mig och Thoméegränd
W: Wamdue project - King of my castle, Weeping Willows - You’re everywhere

Hoppsan, jag framstår ju nästan som en allätare när man ser detta. Jag som upplever mig själv som så kinkig.
Jag står fullt ut för varenda låt. I synnerhet The Call.

Vara fel

Mimmi — Wed, 03 Jun 2009 18:47:17 +0000

Fortfarande är det osäkert vartåt det barkar. Gårdagen var fin, men bokcirkel och Sofiafika - det var som om vi sågs senast förra veckan. Det är skönt med henne, att det känns så naturligt.
Inatt sov jag bara någon timme och då hade jag hemska mardrömmar, så att därefter gå upp tidigt för att ha workshops kändes tungt. Det gick dock bra och på kvällen hade jag ett jättemysigt jobb. Jag och Annelie åkte till Enköping för att filma en rockskola. Tre tioåriga förståndshandikappade killar har fått lära sig spela rock av världens mysigaste och tålmodigaste unga rockkille. Barnen var otroligt intensiva - jag fattar inte varifrån ledarens tålamod kom - men så ljuvliga. De sjöng Macken-ledmotivet och Teddybjörnen Fredriksson med oerhörd inlevelse och efter varje låt gjorde de riktiga rockvrål, för det ingick i studiecirkeln - att lära sig rockattityden. Gud vad fina de var, och så fick jag betalt för att vara där. Jag önskar dagen hade slutat där och då för när jag kom hem blev allt skitfel och jag blev världens sämsta mamma. Jag försöker skylla på sömnbristen men just nu räcker inte självkänslan till.

Nära

Mimmi — Mon, 01 Jun 2009 21:56:50 +0000

Jag vaknade imorse, klockan var efter elva, rummet var soligt och jag låg mellan nytvättade, vita lakan, sådär frasiga som de bara är på film. Och trots det - bara tungt. Såg ingen mening med att kliva upp. Gjorde det ändå till slut. Satt framför datorn ett tag, satt framför tv:n ett tag, gick sedan och la mig igen. S försökte prata med mig och jag kunde bara viska “Jag vet inte” vad han än frågade. Det blev bättre, men jag är rädd. Jag orkar inte med en depression igen. Jag kan varningstecknen men jag vet att det fortfarande finns en chans att det kan vända. Det är inte jag som styr det, jag kan inte bestämma mig för att “rycka upp mig”, utan det är omständigheterna som styr. Och omständigheterna är ändå ganska ljusa, jag har visserligen ganska mycket att göra denna vecka, men det mesta vägs upp av att Sofia är hemma igen. Imorgon får jag träffa henne för första gången på snart ett halvår, det kan inte vara annat än välgörande. Jag hoppas det räcker.

V vs. MP - 1-0

Mimmi — Mon, 01 Jun 2009 16:12:50 +0000

Tror du att Miljöpartiet är det bästa valet om man vill ha mer miljötänk i EU? Think again!

Läst i maj

Mimmi — Mon, 01 Jun 2009 10:27:54 +0000

Den femte systern - Mårten Sandén - 4
Mannen i mörkret - Paul Auster - 4
När du tittar blundar jag - Gunnar Ardelius - 3
Pepparkakshuset - Carin Gerhardsen - 3
Legenden om Sally Jones - Jakob Wegelius - 4
Bitar av mig själv - Gun-Britt Sundström - 4
Svarta vykort - Marcus Birro - 4
Vägen - Cormac McCarthy - 4
Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger - 4
EU inifrån Jens Holm - - 4
Gifts - Ursula Le Guin - 3
Hungerspelen - Suzanne Collins - 4
Förvandlingen - Franz Kafka - 3
Håll med eller håll käft - Åsa Linderborg - 4
Mamma, pappa, barn - Carin Gerhardsen - 3
Mamma minns du mig - Elisabet Norin - 2
Drottningen vänder blad - Alan Bennett - 3
Fint hemma - Reportern förklädd till piga - Kerstin Fredholm - 4

Jag skrev för ett tag sedan att jag trodde maj skulle bli lugnare och 18 lästa böcker måste ju vara ett bevis på att jag fick rätt. Genomgående mycket bra böcker, fast ofta har jag vacklat mellan 2 och 3 eller 3 och 4 i betyg (och generellt valde jag den generösa vägen). Månadens höjdare var helt klart Hungerspelen och Vägen, jag sträckläste bägge (Hungerspelen kunde jag inte slå ihop förrän tre på natten och då var jag klarvaken av all spänning) och de efterlämnade många tankar. Rekommenderar också böckerna av Gun-Britt Sundström och Jens Holm som var vad man kan kalla för aha-upplevelser.

Idag

Mimmi — Sat, 30 May 2009 19:28:46 +0000

Sponsa en ädel sprinter

Mimmi — Sat, 30 May 2009 16:04:17 +0000

Idag springer en massa galna människor Stockholm Maraton. Själv var jag ute och gick en halvmil i värmen och höll på att dö av bara det. En av galningarna är kompisen Jojo som i höstas fick för sig att han skulle ställa upp i loppet. Såhär skriver han i sin Facebookgrupp:

Jag har inte sprungit sen lumpen 20 år sedan (gjorde det en gång).
Jag har bestämt att jag ska klara det.
Allting är möjligt.

Jag säljer varje meter för 1 krona.
Mitt mål är att sälja hela loppet vilket skulle innebära att Barncancer kliniken får 42.195:-

Vill ni vara med och stödja projektet och köpa meter så skicka mig gärna ett mail.
Ni behöver inte känna att ni måste köpa, ni kan också bara skänka mig ett lycka till
(I´m gonna need it).

Jag är full av beundran inför denna osjälviska gärning. Jag skulle nog aldrig utsätta mig för den fysiska ansträngningen trots ädelt syfte.
Tyvärr är långt ifrån alla metrar sålda. Drygt 30.000 saknas (fast Jojo springer förstås i mål ändå, om han inte rinner bort i värmen).
Om du vill köpa några meter i efterhand, gå med i Facebookgruppen “Springer Stockholm marathon för barnen” eller skriv till mig så kan jag vidarebefordra kontakten till Jojo.

Till dig

Mimmi — Wed, 27 May 2009 21:11:12 +0000

‘Cause there’s a friendship, a lovely kinship.
Here’s a tulip to match your eyes.
Oh drinking cheap wine to bosanova.
You’re a supernova in the sky.

Det tunga

Mimmi — Wed, 27 May 2009 09:38:50 +0000

Tack för era kommentarer. Tyvärr är det precis som jag tror, det finns ingen annan förklaring. En vän har uttryckligen sagt att jag är den enda som får henne må dåligt och att det finns en lång lista på saker jag gjort som sårat henne, men hon tänker inte dela med sig av den. Jag säger en sak som hon tolkar precis motsatt och det har tydligen pågått länge. Hur kan man reparera en sådan sak? Bör den repareras? Hon mår uppenbarligen dåligt av mig, och jag mår skitdåligt av att hon ens kan tro sådana saker om mig. Jag vet att vänskap förändras genom åren och det är något jag förlikat mig med, men att en relation som funnits i så många år kan gå så käpprätt åt helvete, det är en sorg.

Tungt

Mimmi — Tue, 26 May 2009 19:15:28 +0000

Skulle behöva skriva av mig men kan inte. Är bara så ledsen. Att någon som man känt riktigt länge kan tro så illa om en gör ont, men ondast gör det att veta att det förmodligen inte finns något att göra åt det. Hur hanterar man en sådan sorg?

En kväll efter en dag

Mimmi — Sat, 23 May 2009 21:38:57 +0000

Det gick bra på kalaset, jag behövde inte göra annat än ansiktsmåla och barnen verkade nöjda, även om jag inte blev det… Föräldrarna frågade om jag gjort detta mycket och ja’ ba’ “eh, nej, syns inte det?”. Nej så sa jag förstås inte, jag bara log och målade på. Det är tur att jag är ganska bra med barn för jag har svårare att umgås med vuxna. En mamma med en 1½-åring berättade att den lilla pojken sagt att han önskade sig en “gocka”. Hon gjorde stor affär av detta fast han var där och hörde allting. Som straff målade jag ett hjärta på hans kind när de vuxna runtomkring bombarderade honom med pojkpropaganda som “ska du inte ha något tufft du, ett spindelnät kanske?”. Han såg jättestolt ut.

(… och trots denna feministiska insats sitter jag här och framstår som alldeles osjälvständig eftersom jag saknar min man så himla mycket. Han tog med sig ungen till Eskilstuna men jag kan bara inte uppskatta denna ensamtid just nu, jag vill ha sällskap, höra hans tangentbordhamrande och halvslumra i soffan framför upplösningen av CSI med honom tätt intill.)

Oavsett vem

Mimmi — Sat, 23 May 2009 21:14:33 +0000

Det kan bara bra att analysera sig själv ibland.

I veckan var jag och Edith i vårt lokala centrum. På väg från biblioteket till Ica mötte vi två… ja, vad ska man kalla dem, alkoholister räcker inte för att beskriva deras tillstånd och A-lagare låter så kränkande… två riktigt nergångna män helt enkelt. Den ena vinkade stort och ropade hej åt Edith som sprang en bit framför mig. Den andra mannen räckte då ut armen som för att hejda henne. Sedan började han ta på henne; la handen på hennes mage, drog den uppåt längs hennes kind och över hennes huvud. Hon såg helt ställd ut. Jag hade vid det laget hunnit fram, tog hans handled och sa lugnt men skarpt “du ska inte ta på henne om hon inte vill det”. Han utstötte några ljud, kanske var de menade att vara ord men de gick verkligen inte att begripa så jag har ingen aning om han protesterade eller bad om ursäkt. Vi gick därifrån och det märktes på Edith att hon tyckte det var obehagligt för hon ville inte prata om det först, men jag kände att det var viktigt att göra det. Jag sa ungefär att den där gubben hade druckit sån där stark dricka som bara är för vuxna, och druckit alldeles för mycket så han blivit lite konstig i huvudet och inte vet vad han gör, men att det inte var okej att han gjorde så och att ingen får ta på henne om hon inte vill.

Efteråt funderade jag på om jag varit orättvis mot mannen bara för att han var som han var, jag vet ju att jag har väldigt svårt för missbrukare, tycker att de är obehagliga och så vidare. Reagerade jag för hårt. Men jag insåg nästan direkt att nej, det gjorde jag inte, tvärtom hade jag nog reagerat mycket hårdare om det var en fullt frisk och nykter människa som gjort så. Ingen tar på mitt barn olovligen. Det var inte okej att främlingar stack ner fingrarna i vagnen och ville klappa när hon var nyfödd, och idag lär jag henne att hon inte behöver kramas med någon om hon inte känner för det. (Vilket har sårat eller provocerat vissa släktingar, men så är det. Hennes kropp är hennes.) Så även om det mannen gjorde var menat som någonting ömsint, “åh, ett litet barn” eller dylikt, så var det han gjorde inte okej. Det har inget med hans missbruk att göra.

Lektant

Mimmi — Fri, 22 May 2009 18:44:33 +0000

Har ett något udda jobb i helgen. Ska roa ett gäng sexåringar på ett barnkalas imorgon. Vad gör man inte för pengar? Dels ska jag ansiktsmåla dem, vilket jag aldrig prövat förrän idag då jag testmålade fjärilar och döskallar på Edith, men det ska nog funka och kanske roar de sig på egen hand därefter, men jag känner att jag behöver en plan B, en lek av något slag. Limbodans tänkte jag på, det är ganska enkelt. Har ni andra förslag? Om det inte regnar kommer vi vara utomhus på en innergård.

Ta mig ut ikväll

Mimmi — Fri, 22 May 2009 18:21:27 +0000

Det är Moz femtioårsdag och jag känner mig lite vemodig. Dels för att jag trots allt gärna skulle vilja se honom spela i sommar. Har tidigare försökt tänka som så att jag ju sett honom en gång och borde vara glad för det, men det svider att tänka på den gången för två år sedan då min biljett gick till spillo eftersom jag blev riktigt sjuk. Att hjärnröntgas istället för att gå på Morrisseykonsert, det är inget annat än ett nerköp. Kanske är det bara för att minnet är så bittert som jag längtar så mycket nu.

Vemodet beror också på det här. Inte för att det är ett dåligt minne utan för att just då, under den sången, var min bästa stund på hela bröllopsdagen. Jag tror inte jag känt mig så lycklig någon gång sedan dess. Jag har förvisso minnet och det försvinner aldrig men jag vill ha tillbaka den stunden. Det fanns ingen vardag, bara vi.

FAN

Mimmi — Wed, 20 May 2009 18:53:45 +0000

Jag insåg precis en sanning om mig själv: jag har jättemycket känsla men suger på det tekniska. Och det gäller ALLT. Det känns skitdåligt! Jag kommer aldrig komma någon vart!

Jag tänker köpa mig en deodorant i alla fall

Mimmi — Tue, 19 May 2009 19:30:37 +0000

Det var ju en kortvarig glädje. CSN var så vänliga att skicka mig inbetalningskort på 2500 x 3. Har försökt luska lite och har fattat det som så att om jag vill ha ett lägre årsbelopp skulle jag ha ansökt om den senast november förra året? Då visste jag ju inte att det skulle bli såhär illa. Ska ringa imorgon och fråga om jag åtminstone får betala månadsvis istället för kvartalsvis. Då blir det “bara” 1000 kronor i månaden. Tjoho.

!!!

Mimmi — Mon, 18 May 2009 19:44:54 +0000

Fick precis besked om att jag får lite lön på fredag. PRAISE THE LORD! Egentligen borde jag spara vartenda öre inför sommaren som än så länge ser väldigt osäker ut men det skiter jag i, det blir en liten shoppingrunda i alla fall. Det första jag ska köpa är en deodorant. Sedan min tog slut har jag lånat makens som fastän den luktar gudomligt när den sitter på honom är rent vedervärdig på mig. Tänk att man kan se så mycket fram emot att handla deodorant! Och nya trosor har jag bestämt att jag förtjänar, det är faktiskt hål i de flesta jag har, så slitna är de.
Jag tror dessutom jag ska unna mig en bok. Min kompis Annelie har släppt en jättefin bok som jag vill ha. Jag är ju inte så mycket för att äga böcker som ni vet, men med den här är det annorlunda, den är fint illustrerad och går att vika upp och sådär. Alltså, jag är så till mig för det här med pengarna att jag inte kan formulera mig ordentligt! Kör en lista bara för att få bubbla lite:

3 saker som alltid finns i min/mitt:
Kylskåp: Ägg, fransk senap, kokosfett (det sista används bara till att bada i!)
Frys: Is i fina former, franska örter, ärtor (eftersom ingen äter upp dem).
Köksbänk: Smutsig disk.
Skafferi: Avorioris, worchestershiresås, buljongtärningar.
Kryddskåp: Kanel, oregano, vitpeppar.
Barskåp: -
Handväska: Plånbok, kamera, Carmex.
Sminkväska: Puder, concealer, ögonskugga.
Badrumshylla/skåp: ~~Deodorant~~ (se nedan), mandelolja, Plackers.
Förråd: Skor, pantflaskor, bilbarnstol.
Hjärna: Skitonödiga grejer, superstressande grejer, alldeles för mycket grejer.
Jackficka: Bibliotekskvitton, bibliotekskvitton, bibliotekskvitton.

Monster

Mimmi — Mon, 18 May 2009 12:00:06 +0000

Jag har alltid tänkt att PMS bara påverkar mig rent fysiskt, med ett sjujäkla magont, men inte psykiskt. Fast jag börjar undra om det stämmer. Just idag blir jag till exempel väldigt upprörd och sårad över det mesta. Slump eller inte? Hur vet man vad det beror på? Har jag några PMS-monster bland mina läsare som kan säga någonting klarsynt i frågan?